Projektbeskrivning

Hoppet i Hebron är ett av ASF:s äldsta projekt och har resulterat i flera mindre projekt, examensarbeten, etc. Nedan följer en projektbeskrivning som även går att ladda ner som PDF i listan till höger.

Varför skall ASF engagera sig i Hebron / Palestina?

Det är lätt för vem som helst, men kanske särskilt för oss arkitekter, att se hur det lilla som återstår av palestiniernas livsmiljö och fysiska kulturarv hotas av slutlig förstörelse. Västbankens tätt sammanvävda samhällen har blivit till isolerade öar utan utrymme för varje sund utveckling. Bosättningarna, ”bypass”-vägarna, separationsbarriären och isoleringen av östra Jerusalem ingår härvidlag i samma destruktiva mönster.

Bristen på mark och en ohämmad israelisk exploatering av Västbankens vattenresurser förvärrar konsekvenserna intill gränsen för ekologisk kollaps. Ockupationsmakten utövas med stor likgiltighet för de mänskliga och miljömässiga konsekvenserna, och med en svårförståelig blindhet inför de unika miljöer, som ännu vittnar om landets mångkulturella historia.

Vår profession gör oss särskilt rustade att se, och göra synliga, skeenden som dessa. Uråldriga städer och odlingslandskap går inte att ersätta.
En hållbar livsmiljö är palestiniernas och israelernas gemensamma angelägenhet.
Det Heliga Landets kulturarv är en angelägenhet för hela mänskligheten.

Ansvaret att värna framtiden följer med vår yrkesroll.
Hur man tar detta ansvar, visar med ett lysande exempel våra israeliska kollegor Eyal Weizman och Rafi Segal, författare till den omskrivna utställningen ”Territories”.

Vi inbillar oss gärna, att i ett trängt politiskt och ekonomiskt läge måste bekymmer för hotade stadskärnor, sprängda kulturbyggnader, nerhuggna olivlundar och eroderande jord framstå som en overklig lyx.

Men vi har fel. Att inte ge upp sitt kulturarv handlar om både värdighet och överlevnad. Framgångsrika projekt genomförs i Palestina under svåra yttre omständigheter – restaurering av hus och städer, inventering av historiska byggnader, kartläggning av vatten- och naturresurser, upplysningsverksamhet bland skolbarn, uppbyggnad av en fungerande lagstiftning.
Våra kunniga och hårt arbetande kollegor kämpar för att en framtid skall vara möjlig i deras land. Vad de önskar av oss är inte något ”bistånd”. De har svårt att ens träffa varandra, men vill just därför upprätthålla vad vi skulle anse normala professionella kontakter med omvärlden. De har konkreta förslag på studentutbyte, praktik, seminarier och gemensamma projekt. Hebronprojektet är ett sådant.

Hebron

Hebron, Al-Khalil på arabiska, är förmodligen världens efter Jeriko äldsta kontinuerligt bebodda stad. Under minst 5500 år har många folk och kulturer lämnat sina avtryck, ända till idag i fredlig och fruktbar samexistens. Staden har sedan urminnes tid varit ett välmående handels- och hantverkscentrum, en knutpunkt mellan Egypten, Syrien och Arabiska halvön. Välståndet har varit ganska jämnt fördelat i en stor borgarklass, som satt sin prägel på stadskärnan.

Hebron har aldrig behövt en stadsmur. Den täta stadskärnan kringgärdar Abrahamsmoskén i en sammanhängande kalkstensbarriär. Den stora homogena husmassan stammar huvudsakligen från förturkisk, mameluckisk och ottomansk tid. Här finns fina köpmanshus med öppna innergårdar, välbevarade basargator, hamam (bad) och värdshus. Bostadsentréerna göms ofta långt inne i ett finmaskigt nät av halvprivata gränder.

Abraham, Sara, och deras efterkommande finns enligt traditionen begravda i nuvarande moskén, vilket gör staden helig för både judar och muslimer.

Efter ockupationen 1967 blev läget i staden alltmer infekterat efter att små grupper av extremreligösa judiska bosättare fått fäste i och strax utanför stadskärnan. Tömda ”säkerhetszoner” kring bosättarnas hus och förflyttningsvägar, igenmurade portar och skyltfönster, blockerade affärsgator och systematiska trakasserier gör att befolkningen tvingas eller skräms bort till förorterna. Den förr blomstrande handeln och hantverket ligger nere. De avspärrade husen går varken att bo i eller underhålla, och blir med hjälp av den israeliska ”lagen om frånvaro” från 1947 övertagna som nästa lätta bosättarbyte.

Efter en särskild förhandling utöver Osloavtalet, ”Hebronprotokollet” 1997, delades staden. Västra delen (H1) kom under palestinskt styre, medan den östra (H2), med ca 40 av stadens 140 tusen invånare, förblev under israelisk militär kontroll. Där finns den historiska stadskärnan.

Hebron Rehabilitation Committee (HRC)

HRC är en fristående organisation, bildad 1996 i syfte att värna Hebrons unika kulturarv. I dess ”Styrande Kommitté” ingår representanter för både lokala och centrala myndigheter, kulturinstitutioner etc. Det praktiska arbetet bedrivs av ett tekniskt kontor (Engineering Office), med drygt 20 ingenjörer, arkitekter, konsthistoriker och tekniker, och nästan lika många specialister på finansiella, juridiska, administrativa och PR-frågor.

HRC får stöd i sin kunskapsuppbyggnad av spetskompetensorganet Riwaq (Centre for Architectural Conservation).

Kommittén arbetar medvetet med ett helhetsperspektiv. Utöver att värna det fysiska kulturarvet skapar projekten jobb, vidmakthåller den lokala hantverksskickligheten, och gör det möjligt för palestinska familjer att stanna kvar i, eller flytta tillbaka till, stadskärnan. En levande stad, inte ett museum, är målet, vilket inte hindrar att restaureringarna utförs på ett tekniskt och historiskt ytterst kunnigt sätt. Infrastrukturen upprustas alltid parallellt med husrenoveringarna.

Trots svårigheterna med material- och persontransporter inom och till H2-zonen, återkommande utegångsförbud, avspärrningar, husrivningar, och den israeliska militärmyndighetens i övrigt föga inlevelsefulla maktutövning, har de hittills genomförda projekten ett mycket gott rykte för sin effektivitet och professionalism. Mönstret av utflyttning har brutits, och små rännilar av ursprungsinvånarna börjar återvända för att bo i de iståndsatta husen.

Över 640 bostadshus har hittills renoverats. Arbeten i en del avspärrade hus har genomförts i hemlighet bakom stängda portar. Med tiden har de mer socialt präglade insatserna fått större tyngd, och man har satsat på upprustning av flera skolor, marknadsplatser, Gamla Stadens hälsoklinik, etc. Ett barnbibliotek och några lekplatser har tillskapats, samt en ”Friendship Public Garden”, stadskärnans första och enda park, som blivit centrum för lokala och internationella kulturevenemang.

SIDA stödjer HRC i ett mångårigt samarbete, och välkomnar svenska arkitekters engagemang.
Ett internationellt professionellt utbyte värdesätts högt av våra palestinska kollegor.
Sverige och svenska arkitekter är särskilt respekterade efter uppskattade insatser i bl a Hebron och Betlehem.

De anställda på Engineering Office svarar för dokumentation, stads- trafik- och detaljplanering i samråd med kommunen och stadsdelens invånare, fastighetsjuridiska frågor, anbuds- och bygghandlingar, upphandling av entreprenörer, och en mycket aktiv projektledning under byggfasen. Efteråt utvärderas projekten alltid tillsammans med invånare och externa granskare.

  • Unga arkitekter och ingenjörer, som p g a den rådande arbetslösheten har svårt att komma över tröskeln till en första yrkespraktik, anställs i projekten. Kvinnliga sökande uppmuntras och prioriteras.
  • Lokala små byggföretag och hantverkare kontrakteras, och lokala byggmaterial och arbetsmetoder prioriteras.
  • Förutom de mer praktiskt nödvändiga investeringarna i VA, el- och telenät, gatubeläggningar och trafikreglering satsar HRC särskilt på barnens miljö. Bl a, men inte enbart, i form av rejäla lekplatser och ”public gardens”, nu ett nästan okänt fenomen.

Barnen i Hebron är särskilt utsatta för de extremreligiösa bosättarnas trakasserier. Att ta sig till och från skolan, oundvikligen längs de gator som behärskas av bosättare, innebär en daglig ångestpplevelse. Behovet av trygga andrum för så självklara saker som vardaglig utelek är stort.

Expemel på HRC-projekt och former för ASF:s deltagande

Ett typiskt HRC-projekt…

Haret Al Sheikh och Haret Qaitoon är stadsdelar inom den historiska stadskärnan, något utanför de allra centralaste kvarteren runt Abrahamsmoskén, och tack vare detta i ett mer oproblematiskt läge vad gäller avspärrningar och störningar från bosättare. Både husen och infrastrukturen befinner sig ändå i ett fortskridande förfall. Arbetslösheten, fattigdomen, isoleringen bakom avspärrningarna och de osäkra framtidsutsikterna för H2-zonen har skapat dåliga förutsättningar för investeringar i underhåll. Invånarna har (ännu) inte övergett sina hus i samma utsträckning som i centrum, men insatser för att förhindra en sådan utveckling brådskar.

Efter de mer renodlade restaureringprojekten i stadskärnans mitt inriktar man sig här främst på infrastruktur, vilket i sin tur skall göra det lönt för familjerna att, med HRC:s tekniska och arkitekturhistoriska assistans, själva satsa på restaurering av sina hus (de flesta hus ägs fortfarande av familjer och storsläkter som lever/levt i dem, ofta i ett komplicerat andelsmönster).

ASF:s roll:

HRC värdesätter svenska arkitekters erfarenhet av planering för barn, och önskar få till stånd ett långsiktigt kunskapsutbyte inom ramen för ett sådant projekt, med fokus på barns villkor i stadsmiljön. Studiebesök, gästföreläsningar, ”case studies” och gemensamt skissarbete skall resultera i konkreta projekt för några utvalda platser i Hebron, men också i att barnperspektivet i högre grad präglar HRC:s arbete generellt.

Målsättningen är även att barnen i berörda stadsdelar görs delaktiga i projektet., och att kontakter skapas med t ex barngrupperna i ASF-Skånes Rosengårdsprojekt. Erfarenhet av ett sådant arbetssätt finns i Hebron.

…och ett mer ovanligt

Khamabit Al Natshi är en av både krigshandlingar och förfall nästan helt raserad del av stadskärnan,
ca 400 m2. Problematiken är delvis ny för HRC, eftersom eventuella insatser här i praktiken innebar nybyggnad. HRC vill därför gärna ha ett bredare idéutbyte med svenska arkitekter. En svensk- palestinsk arkitekttävling (Fredscentret i Betlehem är resultatet av en sådan), alternativt ett gemensamt ”case study”, vore enligt HRC det bästa för området. Förslagsvis arbetar ett par svenska arkitekter på platsen tillsammans med palestinska kollegor under ca två veckor, möjligen uppdelade i två omgångar. Under övrig tid skulle man hålla tät elektronisk kontakt.

ASF:s roll:

Dessa visioner väntar fortfarande på att förverkligas. Formerna för samarbetet är beroende av den dialog mellan HRC och ASF som etableras under de första projekten. Även i detta fall är målet det direkta svensk-palestinska utbytet, som förhoppningsvis kan sprida vidare ”ringar på vattnet” av kontakter, debatt, gästföreläsningar, studiebesök, , etc.

HRC:s utställning

HRC har gjort en vacker och informativ utställning om sitt arbete, och vill gärna nå omvärlden med information om Hebronprojekten.

ASF:s roll:

Att ta utställningen till Sverige är mycket lämpligt som en första kontaktskapande insats från ASF:s sida. ASF planerar visningar och föredrag på arkitektskolor, ASF:s och SA:s lokalföreningar, samt, allt efter intresse, skolor, konsthallar, Arkitekturmuseet etc.

Utställningen bör för svenskt bruk kompletteras med bakgrundsinformation. Denna del framställs av ASF-Skåne.

En initierad gästföreläsare inbjuds i anslutning till utställningen. En samtidig inbjudan till en israelisk arkitekt är både möjlig och önskvärd. Israeliska arkitekter har protesterat mot förstörelsen av Hebron, och Sverige är fortfarande en enklare plats för palestinier och israeler att mötas på än Det Heliga Landet.