Aktuella projekt

Här presenterar vi de senaste projekten som kommit in till Pro bono projektet.

MECC

MECC drivs av danska Arkitekter utan gränser tillsammans med den danske ideella organisationen REACT. De utvecklar ett utbildings- och datorcenter i Sierra Leone dit de söker en person som kan vara på plats och leda bygget mot färdigställande. Meriterande är om du har erfarenhet av praktiskt byggande och har tidigare utlandserfarenhet.

För mer info om detta projekt, se danska Arkitekter Utan Gränsers hemsida.

Education gives development/Toilets for the future

Projektet är ett samarbete mellan organisationerna Future of Sierra Leone och svenska Vänföreningen Portee. Idag finns i Portee, en förort till Sierra Leones huvudstad Freetown, en skola med ca 400 elever. Denna byggnad är uppförd i etapper, allt eftersom medel funnits tillgängliga. För eleverna saknas helt toalettfaciliteter vilket är ett problem för hela området. Idag använder pojkarna utemiljön medan flickorna får springa hem för att gå på toaletten.

Vänföreningen Portee vill till att börja med ha hjälp med byggnadsteknisk och ekonomisk rådgivning för att bedöma projektets genomförbarhet. Två alternativ har diskuterats – antingen att bygga fristående toaletter eller att riva en byggnad som nu används som personalbostad och istället bygga nya toaletter på den platsen med bostäder en våning upp. I nästa skede behöver de även hjälp med att utforma själva projektet och vid ett genomförande kan även byggledning på plats i Sierra Leone bli aktuellt.

Hur projektet ska finansierats är ännu inte helt löst, men möjligheter finns att vara med och utveckla projektet. Vi söker därför arkitekter med kunskap om byggnadskonstruktion för en första utvärdering av möjligheterna. Erfarenhet av liknande projekt är självklart en tillgång.

Mer info finns på www.vfportee.se

Välkommen med intresseanmälan!

UNGDOMENS HUS I NORRKÖPING

Projektet är tillsatt! Arkitekten Virginia Gonzalo Quiroga arbetar nu tillsammans med landskapsarkitektstudenterna Katja Andersson Teleman & Sofia Didrik för att utarbeta en skiss på projektet tillsammans med idrott Utan Gränser.

 

Bakgrund

Hageby i Norrköping är känt som ett socialt utsatt område. Här vill Idrott utan gränser skapa ett IUG-hus (Idrott utan gränser eller Individ utan gränser, man slutar aldrig växa) för att ge alla barn och ungdomar förutsättningar att forma sin framtid bortom den sociala tillhörighetens begränsning och därmed undvika ett framtida utanförskap. Ett hus som blir fyllt av goda förebilder som visar att det finns någon som tror på dem, hjälper dem att se nya möjligheter och som lockar dem till meningsfulla fritidsaktiviteter.

Hageby ligger ca tio minuter från Norrköpings centrum och ett ungdomens hus skulle kunna verka som en samlingsplats för ungdomar i hela Norrköping och Söderköping.

Idrott utan gränser drivs av Admir Lukacevic och arbetar för att ge barn och ungdomar en bra start i livet och en tro på framtiden med hjälp av ledarledd idrott. IUG verkar i bl. a Norrköping och Södertälje och har genom åren skapat bra samarbeten med både den offentliga, ideella och privata sektorn.

 

Projektförslag från Idrott utan gränser (IUG)

Admir använder en korridor som metafor för att förklara sin vision om IUG-huset. När barn och ungdomar stiger in genom IUG-husets dörr så kommer fler dörrar och möjligheter att öppnas. Förutom idrottsföreningar ska här finnas kulturverksamheter, entreprenörer, näringsliv, polis, volontärer, mentorskap och utbildning. You name it!

I Hageby ligger en gammal idrottshall, Hagebyhallen. Nära hallen finns ett stort motionscentrum med baracker som varit tomma i många år, en gammal sliten tennisplan och en skidbacke som idag är ur funktion. Det finns en skog intill motionscentrumet och strax intill finns även ett ridhus.

Visionen är att antingen riva den gamla idrottshallen eller att bygga nytt intill den för att här skapa ett ungdomens hus – IUG-huset. Området omkring IUG-huset görs i ordning så att man kan använda tennisplanen och åka skidor i den unika backen mitt i staden. Det finns stora ytor vid motionscentrumet som kan användas till olika affärsverksamheter som t ex café, restaurang eller gym, vilket i sin tur också leder till nya jobb.

IUG-huset är tänkt att vara öppet för alla med aktiviteter för alla åldrar. Det ska inte vara ett ”kontorshus” utan, tvärtom, ett drivande hus likt en mässa som är öppet dygnet runt. Barn och ungdomar får hitta sin egen väg att forma sin framtid allt från att bli idrottare till att bygga en dröm om att bli polis. I Hageby finns idag inget gym. Genom att t ex ha Friskis & Svettis här drar man till sig många besökare och skapar en trygg plats där alla kan integreras med varandra och där barn och ungdomar får bygga sina drömmar.

Tanken är att skapa ett hus där alla kan känna sig delaktiga t ex genom att privatpersoner som donerar pengar får sina namn inristade i hallen eller att barn ritar teckningar som används till målningar på väggarna.

Pro Bono-uppdraget består av att skissa fram ett förslag till gestaltning av IUG-huset och en plan för hur området kan komma att användas och växa i olika etapper. Allt som IUG gör är väldigt unikt. Därför söker IUG unika arkitekter som kan skissa fram ett hus som är fullt med trovärdighet, känslor, unikt från andra och som sätter IUG-huset (och kanske dess arkitekt) på kartan.

Om ni tycker att detta verkar vara ett spännande projekt som ni vill vara
med i så hör av er till oss på probono@arkitekterutangranser.se

Mer info om IUG finns här.

MASANGA HOSPITAL, SIERRA LEONE

ASF-Pro Bono har inlett ett volontärsamarbete med danska Arkitekter utan Gränser kring ett projekt i byn Masanga i Sierra Leone. Projektet handlar om att renovera ett gammalt sjukhus som förstördes under inbördeskriget men tagits i bruk igen. Danska ASF har varit inblandade i att restaurering och nybyggnation av ett antal byggnader sedan 2009. Målet är att slutföra 10 hus fram till 2016.

Mellan oktober-december 2012 reste våra Pro Bono-volontärer Pi Hedberg och Cecilia Rudström till Masanga och slutförde arbetet med en personalbostad. Arbetet uppskattades mycket både av brukarna och av danska ASF och vi kommer att fortsätta förmedla volontärer till projektet. När nästa kommer att åka är ännu inte bestämt, men anmäl intresse redan idag så kanske det blir du som blir nästa arkitekt i Masanga. Är ni intresserade så fyll i vår blankett genom att klicka på ”intresseanmälan” till höger och skicka den till probono@arkitekterutangranser.se

 

Intervju med Pi Hedberg och Cecilia Rudström

 

Beskriv kort vad arbetet bestod i?

Uppgiften gick ut på att färdigställa en byggnad som påbörjats i mars 2012, bestående av tre små hus för sjukhuspersonal under ett gemensamt tak. Arbetet omfattade alla delar av byggprocessen. Förutom att rita huset ingick allt från att leda en grupp lokala hantverkare, inköp av material och transporter, ha hand om ekonomi och betala ut löner, sköta administration och inte minst praktiskt arbete på bygget. Sista natten stod vi och målade med pannlampor och stearinljus! Hantverkarna kunde inte läsa ritningar så det handlade mycket om att visa på plats i skala 1:1.

 

Vad var de största skillnaderna jämfört med att arbeta i Sverige?

Som arkitekt har man som uppgift att lösa en situation så bra som möjligt utifrån givna förutsättningar. Det är ju detsamma. Men alla förutsättningar är helt annorlunda och framför allt förändras förutsättningarna hela tiden med leveranser som inte kommer, material som inte går att få tag på, byggtekniker som inte går att genomföra på grund av bristande verktyg osv.

En stor skillnad var att vi hade så mycket ansvar eftersom vi agerade byggherre, arkitekt och byggare. Det innebar ett stort ansvar att vara på plats och se till att allt funkade tills huset stod där. Det skulle aldrig hänt i Sverige. Sen är arbetet så direkt, om man tar ett beslut på kvällen så genomförs det nästa dag.

 

Vad var svårast?

Att motivera och inspirera hantverkarna. Vi hade en ganska pressad tidplan när vi kom ner för att bli klara i tid. Vi började med scheman för att visualisera arbetets omfattning och bonussystem för att motivera, det funkade rätt bra. Vi fick alla att förstå att huset måste bli klart innan vi åkte hem vilket lyckades. Även om vi var tvungna att jobba från soluppgång till solnedgång sista veckan.

Det var också svårt att få hantverkarna att säga vad de själva tyckte när vi försökte rådfråga om saker.  Respekten för ‘obados’ (vitingar) är stor, man fick använd mycket humor och skapa ett förtroende hos dem innan de vågade anförtro oss sina idéer. Ville man tillrättavisa någon var det viktigt att inte göra detta inför gruppen, utan en och en.

 

Vilka är de viktigaste erfarenheterna ni tar med er hem?

Cissi: Att lära sig vara mer flexibel när förutsättningarna konstant förändras. Man måste kunna tänka om och ta snabba beslut hela tiden.

Pi: Man får lära sig att acceptera förutsättningarna och göra det bästa av det. Jag antog en lugnare attityd till världsliga, materiella saker och fick anta ett mer dynamisk förhållningssätt till planering och organisering.

 

Skulle ni vilja åka igen?

Cissi: Jag skulle väldigt gärna vilja åka igen. Detta är det bästa jag gjort!

Pi: Absolut! Jag saknar Masanga jättemycket, och det var en enorm erfarenhet.

 

Har ni några råd till framtida volontärer?

  1. Gör det! Våga ta dig an uppgiften, man klarar av det.
  2. Var lyhörd. Lyssna på den lokala befolkningen som känner till de lokala behoven och förutsättningarna.
  3. Kommunicera. Förklara och diskutera de arkitektoniska intentionerna. Byggarna gör ett mycket bättre jobb om de förstår varför saker ska göras på ett visst sätt. Kunskapsöverföringen är det viktigaste av allt, åt båda håll.
  4. Ha en positiv inställning. Även om det ibland känns hopplöst måste man hålla humöret uppe. Det är för det mesta inte speciellt svårt eftersom man känner sig otroligt uppskattad hela tiden och möts av så många leenden.

 

 

 

EKOLOGISKT UTBILDNINGSCENTER I LIMA

Under 2011-12 genomförde arkitekterna Camilla Lindberg och Hanna Skoglund ett Pro Bono-projekt i kåkstaden Manchay utanför Lima, Peru. Området är ett av stadens fattigaste, här råder brist på både vatten och jordbävningssäkra hus. Projektets uppgift är att skapa ett centrum för kunskapsutbyte och socialt omhändertagande, i första hand för kvinnor, samtidigt som det är ett första steg i att tackla den påtagliga vattenproblematiken.

Förslaget som Camilla och Hanna utarbetat visar på hur centret kan byggas ut i etapper och utföras i betongelement som kan tillverkas av invånarna i byn, med förhoppning om att detta kan bidra till en framtida försörjningsmöjlighet.

 

Projektet drivs genom organisationerna Inincate och Framtidsjorden. Inincate är en svensk ideell förening som bildades år 2000 och fungerar som en stödförening till den peruanska organisationen Non Nete, som arbetar för indianfolket Shipibos rättigheter. Inincate arbetar i sin tur inom ramen för nätverket Framtidsjorden som driver projekt för en hållbar utveckling i fattiga länder.

Man söker nu sponsorer för att gå vidare till nästa skede av projektet.

 

 

FOLKBILDNINGSCENTER I NUEVO EGYPTO

 

Inincate driver även ett projekt i byn Nuevo Egypto som ligger i Perus regnskog. För tillfället ligger projektet på is p.g.a. brist på pengar, men det kan komma igång igen och då behöver de en arkitekt. Hör av er om ni är intresserade genom att klicka på ‘intresseanmälan’ till höger, fylla i blanketten och maila till oss på probono@arkitekterutangranser.se

 

Bakgrund:

Byn Nuevo Egipto befolkas till huvudsak av Shipibo-indianer. Shipibo-byarna finns längs Ucayalifloden i den peruanska delen av Amazonas. Liksom många andra ursprungsfolk har de svårt att behålla sina seder och kulturarv då ungdomar lockas till storstäder där de ofta hamnar i fattigdom och alkoholmissbruk. Vävtekniker, fisketekniker, kunskaper om medicinalväxter och andra traditioner försvinner med de äldre. Dessutom blir barnen i byarna undernärda p.g.a. att mångfalden i deras vanliga föda utarmas när exploateringen av deras mark ökar. Stora bolag skövlar skog och från gruvor i området släpps ut gift i vattnet som dödar fisken.

Byborna i Nuevo Egipto förlorade sitt territorium under flodöversvämningar och blev flyktingar i sitt eget område. En annan Shipibo-by, San Francisco, tilldelade dem då en del av sin mark och man bildade där ett nytt samhälle för ca fem år sedan.

 

Projektförslag från Inincate:

Inincate har tillsammans med byborna i Nuevo Egipto kommit överens om att ett sätt att motarbeta deras problem. Metoden går ut på att tillhandahålla kunskap om näringslära, ekologisk odlingsteknik, utbilda unga mödrar i hälsa & barntillsyn och att höja kvaliteten på deras hantverk. En viktig del är att organisationen hjälper byn att planera och bygga ett hus som ska fungera som aktivitets- och folkbildningscenter där kvinnorna kan utbilda de unga i vävteknik, keramik, etc och där männen kan lära sig att snickra t.ex. möbler.

Folkbildningscentret ska byggas i lokala material och tekniker och ska även innehålla ett antal rum som ska kunna hyras ut till turister och ge en inkomstkälla till byborna. Ekoturismen föreslås drivas ihop med Inincate som skulle kunna arrangera det hela och köpa service av byn, som exempelvis matlagning, utflykter, djurskådning, medicinalväxter, kroppsmålning, fisketurer, försäljning av hantverk, m.m.

Från januari till mars, är området översvämmat vilket gör att alla hus måste byggas på pålar. Önskemålet är att byggnaden ska ha stora fönster och dörrar med nät för att hålla myggen och andra insekter ute. Dusch och torr-ekotoalett ska finnas i byggnaden, det finns inte elektricitet eller vattenanläggningar i området men el kan exempelvis fås genom solceller. Planteringar av fruktträd och ekologiska odlingar planeras i området. Familjerna i byn kommer att turas om att hjälpa till vid bygget av Folkbildningscentret.